29/5
Först fick Fröja en tur, nio km, varav trav sju. Varje gång vi ridit rullar hon sig i det bästa dammet! Varje gång!
På eftermiddagen fick Cora en tur. Jag tror minsann att det nya medlet jag provar fungerar! På hennes man och svans alltså. hon hade inte kliat sig lika mycket nu! *Ta i trä*
Den här gången provade jag en annan pad, och nu var det tydligen bra! :) Tänk att det ska ta två-tre gånger innan den tröga människan fattar! ;p Nu viftade svansen för reaplanen som attackerade oss istället.. Red en väg som Cora inte gått tidigare, och det var ju livsfarligt! Första biten smög hon fram, beredd att hoppa iväg om en jagular skulle dyka upp! Skyggade för en myrstack! Och plötsligt, håll i er nu, så dök det upp ett gäng islandshästar!!! Ve och fasa!! Cora frös fast och Esther fick fnatt! Haha! Esther kutade runt i en åtta och tyckte det var jättekul när jag hejade på första ryttaren när de närmade sig! Cora bara stod och glodde, hon hade väl aldrig sett något dylikt! Hehe, små islänningar med rufsiga manar vet ni! :) När de hade passerat oss fungerade tydligen benen igen, och det ordentligt! Och då kunde hon bajsa också, fast jag satt på! Ja, alltså, det var ungefär som att hon kom på det förra gången vi red, stannade flera gånger och var bekymrad, trög. Sen bajsade hon och sen var allt frid och fröjd! Haha! Hon är rolig! Tillbaks till dagens ritt.. Efter mötet var det fart på benen, och helst skulle hon småtrava lite och ruska på huvudet! Bushäst! Vi skrittade iaf den nya biten i skogen och sen travade vi litegrann på gräset på grusvägen, då var hon en duktig tjej! :)
Har förresten glömt att skriva att jag övar på att banka på sko på hovarna på henne också. Det gör vi varje gång vi kratsar hovarna, dvs både före och efter ridning tex. Idag var jag uppe i fem bank på varje hov. :) Utan att hon gjort något alltså. Men idag visste hon, så jag fick ta tag i henne lite innan jag ens kunde få upp första hoven, hon försökte trampa runt. Men när jag väl höll på så stod hon stilla. Bra bra!
På eftermiddagen fick Cora en tur. Jag tror minsann att det nya medlet jag provar fungerar! På hennes man och svans alltså. hon hade inte kliat sig lika mycket nu! *Ta i trä*
Den här gången provade jag en annan pad, och nu var det tydligen bra! :) Tänk att det ska ta två-tre gånger innan den tröga människan fattar! ;p Nu viftade svansen för reaplanen som attackerade oss istället.. Red en väg som Cora inte gått tidigare, och det var ju livsfarligt! Första biten smög hon fram, beredd att hoppa iväg om en jagular skulle dyka upp! Skyggade för en myrstack! Och plötsligt, håll i er nu, så dök det upp ett gäng islandshästar!!! Ve och fasa!! Cora frös fast och Esther fick fnatt! Haha! Esther kutade runt i en åtta och tyckte det var jättekul när jag hejade på första ryttaren när de närmade sig! Cora bara stod och glodde, hon hade väl aldrig sett något dylikt! Hehe, små islänningar med rufsiga manar vet ni! :) När de hade passerat oss fungerade tydligen benen igen, och det ordentligt! Och då kunde hon bajsa också, fast jag satt på! Ja, alltså, det var ungefär som att hon kom på det förra gången vi red, stannade flera gånger och var bekymrad, trög. Sen bajsade hon och sen var allt frid och fröjd! Haha! Hon är rolig! Tillbaks till dagens ritt.. Efter mötet var det fart på benen, och helst skulle hon småtrava lite och ruska på huvudet! Bushäst! Vi skrittade iaf den nya biten i skogen och sen travade vi litegrann på gräset på grusvägen, då var hon en duktig tjej! :)
Har förresten glömt att skriva att jag övar på att banka på sko på hovarna på henne också. Det gör vi varje gång vi kratsar hovarna, dvs både före och efter ridning tex. Idag var jag uppe i fem bank på varje hov. :) Utan att hon gjort något alltså. Men idag visste hon, så jag fick ta tag i henne lite innan jag ens kunde få upp första hoven, hon försökte trampa runt. Men när jag väl höll på så stod hon stilla. Bra bra!
Kommentarer
Trackback
